Döda dem. Döda dem alla!

Det första scenariot i kampanjen från regelboken. Fokus ligger på att förstöra zombier.

Lördagen den 26:e augusti började som ingen annan. Dimslöjor från gårdagen hängde fortfarande kvar när några morgonpigga Möllingebor lämnade sina hem. I dimman kunde man ana att folk rörde sig, även om det var spöklikt tyst. Något var fel.

De som kommit ut tidigt, eller aldrig tagit sig hem kvällen före, rörde sig ryckigt och stapplande och några av dem stönade svagt. En äldre gråhårig dam i slitna filttofflor anade oråd och beväpnade sig med makens ärvda kavallerisabel innan hon gick ut på gatan för att se vad som stod på. Hon hann inte ta mer än ett par steg mot parken innan två individer kastade sig över henne och började dra ner henne på marken. Hon fäktade vilt omkring sig, men hade det inte varit för en kofotsbeväpnad yngling som kom till undsättning, hade hon förmodligen inte klarat sig.

Den unge mannen, endast iklädd morgonrock och med håret åt alla håll, hjälpte damen upp innan de backade upp mot en husvägg för att ha ryggen fri.

Flera stapplande, stirrande individer närmade sig och de två som gett sig på damen reste sig mödosamt från marken. Den ena av dem hade fått större delen av underkäken krossad av ynglingens kofot och den kluvna läppen slängde när den tuggande vände sig mot duon vid väggen.

Ett gällt skrik som skar genom tystnaden fick damen att rycka till, men hon släppte inte den käklösa med blicken. Ynglingen stod bredbent med kofoten höjd, beredd att på nytt försvara dem. Damen förstod med ens att det inte var människor hon såg. De stapplande skulle inte lyssna på vädjanden om att låta henne och den unga mannen gå. Det fanns bara ett sätt att ta sig helskinnad ur detta. ”Döda dem.” sa hon tyst för sig själv. ”Döda dem alla!”